Det minst onda

"Det minst onda" är en novell publicerad i samlingen Den sista önskningen. Novellen ger svaret på hur Geralt blev känd som Slaktaren från Blåviken.

Sammanfattning

Geralt rider in i Blåviken och träffar där Caldemeyn, byfogden, för att försöka få belöning för en mörksugga som han dräpt. Han blir istället hänvisad till trollkarlen Mäster Irion, som kanske kan tänkas ge något för det.

När Geralt träffar trollkarlen känner han igen honom som Stregobor, en magiker som han sist såg vid kung Idis hov i Kovir.

Stregobor ber om Geralts hjälp med att skydda sig från ett monster som vill döda honom. Det visar sig att "monstret" är en flicka som enligt Stregobor är född under den Svarta solens förbannelse. Geralt hävdar att någon sådan förbannelse inte finns, men Stregobor bönar om hjälp och hävdar att flickan är mer av ett monster än mörksuggan var och att döda henne är det minst onda. Geralt vägrar och lämnar trollkarlens torn.

Samtidigt har Renfri kommit till Blåviken med sitt rövarband. Geralt möter dem på tavernan och dras närapå in i en strid med dem. Renfri avslöjar att hon har ett lejdebrev från kung Audoen som låter henne göra vad hon vill och att Geralt gärna får upplysa byfogden om detta. Caldemeyn bekräftar detta.

Samma kväll hittar Geralt Renfri på sitt rum. Hon berättar sin sida av saken för honom och hävdar att Stregobor är ett monster i klass med den mörksugga Geralt bar på i novellens början. Hon ger därefter Geralt samma erbjudande som Stregobor gjorde fast med omvända förtecken: välj det minst onda, döda den andre, begär vilken belöning du vill.

Geralt vägrar och lyckas övertala Renfri att lämna Blåviken fredligt. Därefter har de sex.

Morgonen efter talar Geralt med Caldemeyn och utifrån några kommentarer som Renfri gjorde natten innan inser Geralt plötsligt att han har blivit lurad - Renfri tänker inte lämna byn utan istället tvinga ut Stregobor ur tornet genom att massakrera byborna på torget.

Geralt stormar till torget, där Renfris män väntar. Strid uppstår och med ansträngning lyckas geralt dräpa dem alla. Renfri återvänder sedan från tornet och avslöjar att Stegobor ignorerade hennes ultimatum och sa åt henne att hon kunde göra vad hon ville med byborna. Därefter anfaller hon Geralt som tvingas döda henne.

När allt är över närmar sig Stregobor med avsikten att genomföra en obduktion av flickans kropp för att därmed bevisa sin teori om att det var förbannelsen som var orsaken till allt. Till sin egen överraskning vägrar Geralt att låta honom röra kroppen. Stregobor lämnar byn, alltmedan byborna börjar kasta sten på häxkarlen. Caldemeyn beordrar dem att sluta, men säger sedan åt Geralt att lämna Blåviken och aldrig komma tillbaka.

Viktiga detaljer i handlingen slutar här.

Personer i berättelsen

• Abrad (endast nämnd)
• Aridea (endast nämnd)
• Audoen (endast nämnd)
• Bernika of Talgar (endast nämnd)
• Caldemeyn
• Stadsvakter
  • Borg (endast nämnd)
  • Carrypebble
  • Karelka (endast nämnd)
• Centurion, the innkeeper
• Eltibald (endast nämnd)
• Fialka (endast nämnd)
• Fredefalk (endast nämnd)
• Geralt
• Idi (endast nämnd)
• Irion (endast nämnd)
• Libushe, Caldemeyns fru
• Marilka, Caldemeyns dotter
• Renfri
• Renfris band
  • Civril
  • Femton
  • Nimir
  • Nohorn
  • Tavik
  • Vyr
• Stregobor
• Silvena (endast nämnd)
• Zavist (endast nämnd)

Mytologi och sagor

Novellen är tydligt inspirerad av element ur Snövit och Törnrosa.